Debattartikel: Det nya Förintelsemuseet är mer än en lokal minnesplats (2020-11-25)

DEBATTARTIKEL publicerad i Dagens samhälle den 25 november 2020

Det nya Förintelsemuseet är mer än en lokal minnesplats

Vad ska det nya Förintelsemuseet bidra med och klara av? Det måste vi fråga oss – snarare än var i landet som museet bör ligga. Museet ska fånga upp och sprida kunskap till nya generationer och finnas till för hela landet, skriver Ingrid Lomfors, överintendent, Forum för levande historia.

Regeringens tillsatta utredning om ett nytt museum om Förintelsen föreslår att forskning, vittnesmål och föremål samlas under ett och samma tak. Behovet fanns redan för 20 år sedan när myndigheten Forum för levande historia inrättades – och det behövs än i dag ett nationellt museum för hela Sverige.

Frågan som verkligen borde avgöra är vad detta statliga museum ska bidra med och klara av – snarare än graden av antisemitism, eller närvaron av judisk historia på en särskild plats, eller regionalpolitiska hänsyn.

Vi ser andra perspektiv som väger tyngre:

• Det nya museet måste först och främst klara av att fånga upp nya generationer som kan lära sig av det som hände under Förintelsen. Det handlar om att göra kunskap om Förintelsen relevant och begriplig för unga i dag – och i framtiden. Här är dialogen med skolungdomar, lärare, expertis och civilsamhälle väldigt viktig.
  
  
• Det nya museet är en angelägenhet för hela landet. Museet ska vara så mycket mer än en lokal minnesplats i en enskild stad. Vi vet ju att lärdomar från Förintelsen inte är bundna till en specifik plats och inte endast är en judisk angelägenhet. De angår oss alla.
  
  Museets kunskap ska vara tillgänglig för skolungdomar, forskare och bred allmänhet över hela landet. Här behöver arkivmaterial också formas till berättelser som når ut och hjälper oss att reflektera över de mekanismer som möjliggjorde Förintelsen. Man ska förstå att det som hänt en gång, det kan hända igen, om än på andra platser eller mot andra grupper.
  
  Samarbeten med aktörer i hela landet måste fortsätta med det nya museet – som till exempel digitala fortbildningar med kommuner och länsstyrelser, eller utställningar och kunskapsmaterial som går på turné i olika städer.
  
  Varje landsända har sin egen berättelse om Sveriges relation till nazismen, till Nazityskland och till Förintelsen. På många platser fanns både sympatisörer och motståndare till nazismen, liksom de som ville stoppa judisk invandring respektive de som ville hjälpa flyktingarna till en fristad.
  
  
• Det nya museet behöver ta avstamp i vår egen tid – kunna jämföra stegen som ledde fram till Förintelsen med små steg här och nu. Men Förintelsen är en unik händelse, den kan inte likställas med andra händelser. Däremot kan den jämföras.
  
  Denna relation till vår samtid – behövs den verkligen när vi pratar om Förintelsen? Ja, enligt internationella rekommendationer från International Holocaust Remembrance Alliance (IHRA). Exempelvis kan fakta om propaganda i Nazityskland och Sovjetunionen på 1930- och 40-talen samtidigt handla om det svenska mediesamhället i dag. Då kan historien bli både relevant och begriplig.

I dag har Forum för levande historia den struktur som krävs, både nationellt och internationellt. Vi har nätverk och samarbeten med forskare, lärare, skolpersonal och kulturinstitutioner. Vi har stora delar av den kompetens det nya museet behöver ha.

För några veckor sedan fick vi också regeringens förtroende att förbereda för att samla in och dokumentera bland annat föremål och berättelser inför det nya museum som ska inrättas 2022.

Att bygga nytt tar tid och kostar pengar. Klokt är att värna resurserna och de effekter man önskar av det nya museet. Forum för levande historia skulle kunna införliva det nya museets uppdrag utan avbrott och med kontinuitet.

Vi är redo för att bli det svenska museum om Förintelsen som regeringen vill inrätta. Sverige har en framskjuten position inom detta område. Det är därifrån vi ska utveckla och ta vidare det nya museet från 2022 och in i framtiden.

Ingrid Lomfors